Max Thomas
| Max Thomas | |
 Gruppenführer | |
|---|---|
| Född | 4 augusti 1891 Düsseldorf, Rhenprovinsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 6 december 1945 (54 år) Würzburg, Bayern, Tyskland |
| Inträde | juli 1933 |
| Tjänstetid | 1933–1945 |
| Befäl | 1) Einsatzgruppe C 2) Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Kiev |
Max Thomas, född 4 augusti 1891 i Düsseldorf, död 6 december 1945 i Würzburg, var en tysk medicine doktor och SS-Gruppenführer och generallöjtnant i polisen. Han var från oktober 1941 till augusti 1943 befälhavare för Einsatzgruppe C, den särskilda paramilitära insatsstyrka som opererade i det av Tyskland ockuperade Ukraina.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Thomas studerade rättsvetenskap och medicin och promoverades i det senare år 1922. Kort efter Adolf Hitlers maktövertagande inträdde han i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Schutzstaffel (SS).
Den 22 juni 1941 inleddes Operation Barbarossa, Tysklands anfall på den forna bundsförvanten Sovjetunionen. I kölvattnet på de framryckande tyska arméerna följde fyra särskilda insatsgrupper, Einsatzgruppen, vars uppgift var att eliminera för Tysklands intressen misshagliga personer, det vill säga judar, zigenare, partisaner och bolsjevikiska partikommissarier. I oktober 1941 avlöste Thomas Otto Rasch som befälhavare för Einsatzgruppe C,[1] knuten till Armégrupp Süd i norra och centrala Ukraina. Thomas var bland annat ansvarig för likviderandet av de ukrainska gettona; i samband med detta mördades omkring 300 000 ukrainska judar.
I andra världskrigets slutskede gick Thomas under jorden, antog namnet "Karl Brandenburg" och tjänstgjorde som läkare i Kleinostheim i närheten av Aschaffenburg.[2] Han begick självmord i början av december 1945.[3]
Populärkultur[redigera | redigera wikitext]
Max Thomas förekommer i Jonathan Littells roman De välvilliga.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Browning Matthäus, s. 296.
- ^ Klee 2007, s. 624.
- ^ Rhodes 2002, s. 276.
- ^ Colin, Vicky. ”Comment esthétiser l’horreur?: Les Bienveillantes de Jonathan Littell” (på franska) (
PDF). sid. 14. Arkiverad från originalet den 5 maj 2014. https://www.webcitation.org/6PLzXi6u9?url=http://lib.ugent.be/fulltxt/RUG01/002/035/684/RUG01-002035684_2013_0001_AC.pdf. Läst 5 maj 2014.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Rhodes, Richard (2002) (på engelska). Masters of Death: The SS-Einsatzgruppen and the Invention of the Holocaust (1). New York: Alfred A. Knopf. ISBN 0-375-40900-9